Förlossningsberättelse

26/6
18:00 förvärkar börjar dock aldrig regelbundet inte heller så smärtsamma.

27/6
02:27 ringer förlossning första gången för tror något är på g och vill förbereda dem på att det kanske drar igång snart.. Dem har fullt så dem ber mig ringa tillbax om värkarna blev starkare eller mer regelbundna 

06:11 ringer till förlossningen igen för jag börjar bli rädd och vill veta hur det ligger till. Jag har ej sovit något pga nervositet så önskar att få komma och få en "sovdos" eller nått då jag ej kan slappna av och då jag vill veta hur långt jag kommit på dessa förvärkar. Dem vill oxå ha in mig på en koll då jag är riskföderska och dem vill ha koll på läget så det inte blir som sist. Det är dock fortfarande fullt på förlossningen säger hon men dem har ett "polrum" åt oss.
Ringer där efter till min mamma som ska få passa Liam så länge. 

08:00-09:30 nu är vi inne och jag är uppkopplad på en ctg (en maskin som visar värkarna och hur ofta dem kommer samt bebis hjärtrytm) den visar en fin kurva men tyvärr för sällsynta värkar så det beslutas att vi ska få ut och gå en sväng för att se om det drar igång. Dem ger mig 2 citodon och ber oss återkomma vid 12:00 för en ny ctgkurva.




12:00 - 12:45 vi är nu tillbax och blir uppkopplade på en ny ctg. Den visar ännu mer sällsynta värkar, 1 var 15 min typ. Vi beslutar att åka hem och får med oss 2 doser citodon som ska hjälpa mig att sova lite.

16:00 - 17:30 sover och vaknar av värkar emellanåt. Har ingen tidsuppfattning hur ofta dem kommer men dem börjar bli jobbiga! Jag tar ett varmt bad i hopp om lite lindring.. Det hjälper lite men inte mkt! 

17:30-18:30 nu börjar det bli riktigt jobbigt. Värkarna hugger som ett bälte runt magen och att andas igenom är nu omöjligt, jag börjar ta till stönande ljud och kroppen spänner sig när värkens topp kommer!

18:35 Går in till Robin som sitter i vardagsrummet. Jag sätter mig nedanför soffan med överkroppen i soffan och gråter av smärtan då värkarna kommer. Robin beordrar att vi ska åka in. Jag känner mig förvirrad, trött och rädd.. Tänker att det bara är jag som är mesig jag tar en värk till osv..

18:39 jag ringer till förlossning, tar lite tid innan dem svarar, är många som ringer. När dem svarar kan jag nu inte prata alls längre utan värkar kommer ganska ofta och mellan värkarna måste jag vila och andas! Robin får istället prata med dem och hon berättar att dem väntat på oss och sparat ett rum, men är tveksamma på om vi hinner in då hon hör hur jag kämpar mig igenom värkarna. Inte så smart av dem att säga då Robin varit rädd för att förlösa mig själv någon stans.

19:00 vi börjar åka mot förlossningen! Jag har så pass jobbiga och tuffa värkar på vägen in att jag måste hänga i handtaget ovanför dörren för tror jag ska skita ner mig varje gång! Tycker jag fortfarande har "kontroll" på värkarna och går hyfsat att andas/grymta mig igenom dem men dem blir bara starkare och starkare och jag längtar efter lite avslappning.. 

19:50 framme och väntar på att få komma in på rummet. Så fort en värk kommer vill jag nu krypa ur kroppen.. Letar hela tiden efter något att dra slita i.

20:15 fått komma in på rummet och blir undersökt 4-5 cm öppen är domen och jag för börja med lustgas och får en sackosäck att lägga mellan knäna. Tack gode Gud, äntligen lite avslappning och jag får slappna av lite då värkarna kommer.




20:25 sätter en kanyl för att förbereda om jag skulle önska Eda (ryggmärgsbedövning) senare.. Ber henne att säga till i tid så om jag ångrar mig och vill ha den så finns det chans att hinna få den.

20:35 hon skriver min status på datorn men hinner inte så långt...

20:45 - 20:58 nu går det undan! Börjar grymta och låta som en ko.. Nu jävlar tröck det på och varje värk tror jag att jag ska dö av huggande smärta i hela kroppen.. Spänner mig något sjukt men följer med impulserna att krysta.. Bm ber mig lugna mig, kan ju inte va dags än men hon går och trycker på larmknappen och in kommer mer folk.. Hon ber mig lugna sig medan hon sätter på sig handskar för en ny undersökning. Nu var jag helt öppen och hon är påväg ner i gången. Nästa krystvärk någon minut senare så går vattnet. Kände verkligen hur hinnan sprack och vattnet gick, väldigt speciell känsla. Känner helt klart hur huvudet åker ner "i gången" och jag får lite panik både över smärtan och att jag inte är bedövad där nere som jag velat. För varje värk som kommer så får jag lite panik men samtidigt tänker jag att nu ska hon ut snart får vi se henne. Hör hur bm säger att hon ser massa hår och jag sträcker ner handen för att känna, känner mitt underliv som en strut med något runt hårt i (huvudet), detta ger mig energi att få ut henne men samtidigt ren panik för det bränner något grönjövligt!! Ber dem hjälpa mig men dem lugnar mig hela tiden.. Lutgasen håller jag stenhårt i och känner nu en värk komma bm ber mig börja försiktigt och när hon säger till hålla i och krysta ordentligt. Jag gör som hon säger och jag känner hur den brännande känslan försvinner då huvudet kommer ut och då uppmanar hon mig stt krysta på och då känner jag hur hon glider ur mig och all smärta försvinner på sekunden. Jag släpper lustgasen men känner mig helt borta! Jag missa då hon skrek men jag kände då hon kom upp på bröstet. Robin peppade mig hela tiden men tror det gick för fort för både honom och mig vi han inte reagera sen va hon ute 3450g och 51cm lång. 

20:58 den 27/6 är en stund vi aldrig glömmer ❤️

21:00-21:30 kommer nästa personal in som endast läst att jag var 4-5cm öppen, snacka om att dem blev snopna då jag låg där med en bebis i famnen och en barnmorska som flämtar fram att det gick väldigt fort. Personalen skiftar och vi väntar på moderkakan som ska komma ut, den faller ut ca 21:15 och straxt där efter så undersöker dem bristningar och dem konstaterar att jag klarat mig väldigt bra ett stygn behövs enads.

Måste säga att detta var helt klart en drömförlossning och hon är i våra ögon helt perfekt ❤️







Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0