18:00 förvärkar börjar dock aldrig regelbundet inte heller så smärtsamma.

27/6

02:27 ringer förlossning första gången för tror något är på g och vill förbereda dem på att det kanske drar igång snart.. Dem har fullt så dem ber mig ringa tillbax om värkarna blev starkare eller mer regelbundna 

06:11 ringer till förlossningen igen för jag börjar bli rädd och vill veta hur det ligger till. Jag har ej sovit något pga nervositet så önskar att få komma och få en "sovdos" eller nått då jag ej kan slappna av och då jag vill veta hur långt jag kommit på dessa förvärkar. Dem vill oxå ha in mig på en koll då jag är riskföderska och dem vill ha koll på läget så det inte blir som sist. Det är dock fortfarande fullt på förlossningen säger hon men dem har ett "polrum" åt oss.

Ringer där efter till min mamma som ska få passa Liam så länge. 

08:00-09:30 nu är vi inne och jag är uppkopplad på en ctg (en maskin som visar värkarna och hur ofta dem kommer samt bebis hjärtrytm) den visar en fin kurva men tyvärr för sällsynta värkar så det beslutas att vi ska få ut och gå en sväng för att se om det drar igång. Dem ger mig 2 citodon och ber oss återkomma vid 12:00 för en ny ctgkurva.

12:00 - 12:45 vi är nu tillbax och blir uppkopplade på en ny ctg. Den visar ännu mer sällsynta värkar, 1 var 15 min typ. Vi beslutar att åka hem och får med oss 2 doser citodon som ska hjälpa mig att sova lite.

16:00 - 17:30 sover och vaknar av värkar emellanåt. Har ingen tidsuppfattning hur ofta dem kommer men dem börjar bli jobbiga! Jag tar ett varmt bad i hopp om lite lindring.. Det hjälper lite men inte mkt! 

17:30-18:30 nu börjar det bli riktigt jobbigt. Värkarna hugger som ett bälte runt magen och att andas igenom är nu omöjligt, jag börjar ta till stönande ljud och kroppen spänner sig när värkens topp kommer!

18:35 Går in till Robin som sitter i vardagsrummet. Jag sätter mig nedanför soffan med överkroppen i soffan och gråter av smärtan då värkarna kommer. Robin beordrar att vi ska åka in. Jag känner mig förvirrad, trött och rädd.. Tänker att det bara är jag som är mesig jag tar en värk till osv..

18:39 jag ringer till förlossning, tar lite tid innan dem svarar, är många som ringer. När dem svarar kan jag nu inte prata alls längre utan värkar kommer ganska ofta och mellan värkarna måste jag vila och andas! Robin får istället prata med dem och hon berättar att dem väntat på oss och sparat ett rum, men är tveksamma på om vi hinner in då hon hör hur jag kämpar mig igenom värkarna. Inte så smart av dem att säga då Robin varit rädd för att förlösa mig själv någon stans.

19:00 vi börjar åka mot förlossningen! Jag har så pass jobbiga och tuffa värkar på vägen in att jag måste hänga i handtaget ovanför dörren för tror jag ska skita ner mig varje gång! Tycker jag fortfarande har "kontroll" på värkarna och går hyfsat att andas/grymta mig igenom dem men dem blir bara starkare och starkare och jag längtar efter lite avslappning.. 

19:50 framme och väntar på att få komma in på rummet. Så fort en värk kommer vill jag nu krypa ur kroppen.. Letar hela tiden efter något att dra slita i.

20:15 fått komma in på rummet och blir undersökt 4-5 cm öppen är domen och jag för börja med lustgas och får en sackosäck att lägga mellan knäna. Tack gode Gud, äntligen lite avslappning och jag får slappna av lite då värkarna kommer.

20:25 sätter en kanyl för att förbereda om jag skulle önska Eda (ryggmärgsbedövning) senare.. Ber henne att säga till i tid så om jag ångrar mig och vill ha den så finns det chans att hinna få den.

20:35 hon skriver min status på datorn men hinner inte så långt...

20:45 - 20:58 nu går det undan! Börjar grymta och låta som en ko.. Nu jävlar tröck det på och varje värk tror jag att jag ska dö av huggande smärta i hela kroppen.. Spänner mig något sjukt men följer med impulserna att krysta.. Bm ber mig lugna mig, kan ju inte va dags än men hon går och trycker på larmknappen och in kommer mer folk.. Hon ber mig lugna sig medan hon sätter på sig handskar för en ny undersökning. Nu var jag helt öppen och hon är påväg ner i gången. Nästa krystvärk någon minut senare så går vattnet. Kände verkligen hur hinnan sprack och vattnet gick, väldigt speciell känsla. Känner helt klart hur huvudet åker ner "i gången" och jag får lite panik både över smärtan och att jag inte är bedövad där nere som jag velat. För varje värk som kommer så får jag lite panik men samtidigt tänker jag att nu ska hon ut snart får vi se henne. Hör hur bm säger att hon ser massa hår och jag sträcker ner handen för att känna, känner mitt underliv som en strut med något runt hårt i (huvudet), detta ger mig energi att få ut henne men samtidigt ren panik för det bränner något grönjövligt!! Ber dem hjälpa mig men dem lugnar mig hela tiden.. Lutgasen håller jag stenhårt i och känner nu en värk komma bm ber mig börja försiktigt och när hon säger till hålla i och krysta ordentligt. Jag gör som hon säger och jag känner hur den brännande känslan försvinner då huvudet kommer ut och då uppmanar hon mig stt krysta på och då känner jag hur hon glider ur mig och all smärta försvinner på sekunden. Jag släpper lustgasen men känner mig helt borta! Jag missa då hon skrek men jag kände då hon kom upp på bröstet. Robin peppade mig hela tiden men tror det gick för fort för både honom och mig vi han inte reagera sen va hon ute 3450g och 51cm lång. 

20:58 den 27/6 är en stund vi aldrig glömmer ❤️

21:00-21:30 kommer nästa personal in som endast läst att jag var 4-5cm öppen, snacka om att dem blev snopna då jag låg där med en bebis i famnen och en barnmorska som flämtar fram att det gick väldigt fort. Personalen skiftar och vi väntar på moderkakan som ska komma ut, den faller ut ca 21:15 och straxt där efter så undersöker dem bristningar och dem konstaterar att jag klarat mig väldigt bra ett stygn behövs enads.

Måste säga att detta var helt klart en drömförlossning och hon är i våra ögon helt perfekt ❤️

Nä nu ska jag kolla några avsnitt av orange is tje new black. Ha en trevlig onsdag.

Magen mår fint gick in i vecka 37 idag. Försöker känna efter om man känner nått som kan tyda på att det närmar sig men här är det så lugnt i kroppen än så dröjer nog ett tag till iallafall. Men tycker hon kan komma snart för börjar bli otålig och alla längtar vi så.

Imorgon knackar vecka 35 på dörren och magen har sjunkit ännu mer. På morgonen kan den va lite högre upp men ju mer dagen går så känns det som om hon ska ramla ner mellan knäna på mig. Slemproppen har släppt i omgångar men den har släppt till och från hela graviditeten men ibland kommer lite blod i så misstänker att nått ändrats där nere oxå eller att det är att hon fixerat sig kanske.

Hur som helst så längtar vi efter att pussa dem små kinderna.

Jag har blivit otroligt trött igen och foglossningen är kämpig just nu så magen gör att man svankar lite som en anka. Men är bara att bita ihop och tänka att det är värt all smärta i världen för det man får i slutändan.

Nä ska sova nu ska nämligen på behandling imorgon så måste va lite utvilad då.

Avslutar med en bild på dagens mage 😄

Samtidigt känns det som om jag slits åt två håll.. Jag vill ha henne här men kan inte undgå att hon ska ut innan dess.. Jag är orolig för vad som kan hända under förlossningen. Jag vill inte föda ut ett barn vars hjärta har stannat igen och känna den panik som jag kände då dem slet ut honom och sprang ut ur rummet. Det är inte smärtan jag är rädd för utan riskerna! 

Men ska försöka lämna den oron till personalen och fokusera på allt gos och pussar jag kan ge henne då allt är klart. 

Här är Liam ca 1 vecka gammal och man ser tydligt vart sugklockan satt på hans huvud då läget blev allvarligt... Men min prins klarade det och jag är så otroligt tacksam för det.. Älskade unge ❤️

Idag gick vi in i v.31 helt galet fort tiden går jag kan inte förstå det.. Börjar oxå kännas mkt tyngre samt att hon börjar få ont om plats. Senaste dagarna har jag känt sådant tryck neråt men om jag tittar på magen så förstår jag varför den har sjunkit och tror hon fixerat sig där inne.. Men trots det så känner jag då och då sparkarna mot revbenen men det är faktiskt endå rätt mysigt att känna dessa rörelser fast dem kan göra lite ont emellanåt. Nu när det börjar närma sig så längtar man ju bara mer och mer är som ett barn inför julafton eller sin födelsedag. 

På tal om födelsedag så fyller ju Liam snart 5år, 5 ÅR!!! Helt galet att min lilla plutt blir så stor.. 

Avslutar med en bild på hur magen sjunkit..

Men det får inte bli ett för långt brev dem ska ju ha tid att läsa och deras tid är oxå begränsad. 

Är det någon av er som har ett brev att visa så länka gärna i kommentarer?!

Ha en fortsatt fin söndag..

Det föll mig att jag nu gjort min sista dag på jobbet redan innan jag viste om det. Men att jobba med denna rygg skulle aldrig gå. Ärligt tror jag inte jag kommer sakna jobbet på ett tag, har varit lite rörigt på sista tiden så skönt att komma ifrån. 

Idag så flyttar min mamma så ska agera moraliskt stöd, köra bilen mellan bostäderna osv eftersom jag inte kan göra så mkt anna, bära går inte och springa i trappor NO NO!!! 

Nä ska kliva ur sängen och ta en varm dusch eller ett bad kanske. Lill tösen i magen har hållt igång bra både igår kväll och nu på morgonen. Längtar så tills dem där små fötterna kommer ut och vi kan pussa på dem varje dag ❤️

Tillbax till besöket hos bm. Vi tog lite prover och mätte magen som växt 4cm sen sist så följer min kurva exakt. Känns skönt! Mitt järnvärde som alltid varit dåligt innan graviditeten ökar fortfarande så det såg så bra ut dock så hade mitt sköldkörtelvärde sjunkit och ska diskutera behandling med läkarn på torsdag. 

När sköldkörteln gör förlite hormon till kroppens alla organ så blir man seg och trög lika för bebis. (Så var kanske inte inbillning att vi var inne på DS innan påsk för minskade fosterrörelser.) Men allt är fint med lilltjejen och hon ligger nu med huvudet ner, men kan fortfarande ta sig upp och vända sig då mkt plats finns än. 

Ja, vad ska jag skriva mer blev väldigt mkt nu. Jo, sist vi va inne på DS så kändes det mkt bättre det märktes att dem läst min journal och var mkt trevliga och tillmötesgående. Läkarn frågade lite om min tidigare förlossning och hur jag mådde inför denna. Hon lugnande med att berätta att jag troligtvis kommer få tätare kontroller denna gång under förlossningen för att följa hennes rörelser neråt. Efteråt kände jag otrolig lättnad och jag kände att en del av min oro släppte då dem var så tillmötesgående denna gång inte bara mot mig utan även mot R. Dem förklarade noggrant och visade tydligt hela tiden, så stort plus till DS denna gång!

Nä nu får jag sluta skriva annars orkar ni aldrig läsa. Ha en fin tisdag ☀️

79 dagar kvar och hon växer på för fullt där inne. Kan inte riktigt fatta att jag ska bli mamma igen, det går lixom inte in.. 

Ikväll nu när jag la mig i sängen så har hon sparkat och bökat på massa så magen har fart åt alla håll och kanter. Det är så mysigt då man känner och ser hur der rör sig där inne, känns som om man aldrig kan tröttna på det. Ska väl inte säga att alla sparkar är mysiga finns ju dem sparkarna hon får in som sitter klockrent i sidan eller ner i bäckenet för hon har ju fortfarande gott om plats att vända på sig så visa sparkar neråt (om ni förstår vad jag menar) gör för jäkla ont. Men det tar nog inte lång tid innan det blir för trångt och hon tvingas lägga sig nedåt och dessa sparkar är ett minne blott. 

Nä nu ska jag försöka sova är ju en dag imorgon oxå 😉

Bilden tagen från: 

Kopiera och följ länken ovan och läs varför du ska välja glasflaska istället för plast 👍