Jösses vad det händer grejer på 9 veckor. Hon är nu mkt mer med och ler stort då vi pratar med henne. Hon är väldigt stark i nacken och vi behöver inte stödja alls längre, vi tränar på att lyfta upp huvudet då hon ligger på mage och det går kortare stunder.. Händerna har börjat leta sig mer till munnen och håller hon i nått för hon det direkt till munnen.. Häromdagen så skrattade hon till och med för första gången, underbart längtar tills man kan få höra skratt då man busar med henne! Hon är en riktig mammagris knapps så R får hålla henne. Så länge mamma håller så ler hon åt dem flesta men ska dem hålla då är det inte lika roligt länge.