Texten är inte så bearbetad än så ni får ta det för vad de är! :)

Tänkte jag skulle försöka berätta för er hur våran resa varit i graviditeten hittills.

Våran graviditet var både väntad och oväntad, för ingen av oss kunde tro att det skulle funka så fort. Jag slutade med p-piller för att jag mådde dåligt och läkarna sa att det kunde bero på att jag inte tål dem eftersom jag bytt så många gånger så stod valet mellan att sluta helt med preventivmedel eller att börja med något annat som var spiral eller p-spruta från min sida. Men jag kände att jag ändå snart ville ha barn och Jimmy kände samma sak så att vänta tre fyra år var för länge. Men aldrig kunde vi ens ana att jag skulle bli på smällen samma månad som jag slutade. Min sista mens första dag var i slutet av Juli och den 6 september gjorde jag ett positivt test, var då i vecka 6, efter egen beräkning. Både Jimmy och jag vart superglada men sen kom alla frågetecken fram som hur vi skulle berätta det, om vi kunde bo kvar där vi bor idag osv. Men problemen löste sig eftersom och alla blev jätte glada och vissa fällde tårar och andra ville krama om oss på en gång så bemötandet var väldigt positivt fån dem flesta. Mamma var den första som jag berättade de för men hon viste sedan vi var på Rhodos att jag skulle sluta med piller och hon såg fram emot beskedet som skulle komma. Mamma är ett stort stöd och är en av mina viktigaste källor som jag vänder mig till med frågor och allt om min graviditet för ens mamma har ju gått igenom samma sak och min mamma har gjort det 4 ggr.

Vi väntade några veckor med att höra av oss till mödra för det kändes för tidigt redan i vecka 6 utan ville liksom vara mer säkra först så en månad senare i vecka 9 ungefär så ringde jag och fick tid den 14 oktober hos MVC i Norrtälje. Första mötet bestod mest av massa frågor om allt mellan levnadsvanor och jobb till mitt och Jimmys förhållande och bostadsform. Dem tar även blodprov och kissprov för att testa olika värden och sjukdomar. Blodprovet gick sådär för mig då de bara fick ett av två rör för helt plötsligt så ville inte min kropp ge bort mer blod hihi. Vi fick vissa svar på en gång som att det inte fanns någon äggvita i mitt kiss vilket skulle vara farligt för barnet för att det då läcker på något sätt om jag förstod henne rätt. De flesta värden såg bra ut och pulsen och blodtrycket såg normalt ut. Skönt! 

Men Under dem veckorna som vi väntade på återbesöket hos mödra så började mitt illamående ordentligt och vissa mornar var så illa att dem förblev inne på toan. Hemskt.. Men Jimmy hjälpte mig så gott han kan, kunde bara vara mitt humör som gjorde att han oftast bara satt tyst med ett glasvatten i handen åt mig, de var jobbigt. Men efter kanske en veckas plågande så tog jag mig ner till Apoteket och köpte ett par receptfria piller mot åksjuka som skulle hjälpa mig att må bättre. De var min räddning med dessa tabletter så kunde jag fortsätta jobba och träna precis som vanligt. Även om träningen och matcherna vart lidande för att det enda som fans i mitt huvud var ju det lilla jag hade inom mig så tillslut tog jag beslutet att kliva av Fotbollen och bara ta allt som det kommer. Men jag kan verkligen rekommendera tabletterna till andra som har det jobbigt med illamåendet. POSTAFEN heter dem och är egentligen mot åksjuka men är hur bra som helst så är värt att pröva.

Även om man är gravid så fortsätter ju vardagen och det var ibland svårt och jobbigt under den perioden men jag har haft tur för efter vecka 14 så slutade illamåendet för mig och kommer väldigt sällan nu mera. Men de gånger de kommer så är det ingen fara, man överlever liksom. Är nog mer jobbigt för Jimmy som ser mig må dåligt. Men oftast hjälper det att bara stanna upp och andas i tio sekunder och sen fortsätta. Kroppen är uppbyggd på de sättet att du ska klara av det och även om du tror att det är du som bestämmer så lovar jag att kroppen säger till när det räcker. För mig vart det att sluta med träningen tidigt då jag fick hjärtklappningar och svårt att andas under aktiva perioder. Vart ju rädd då de hände och ångrar inte idag att jag valt att stå på sidan för då kunde jag verkligen fokusera på andra saker som jag kände var viktigare just då.

Den 7 december: Vecka 19 som vi trodde vi var i så var vi iväg för att göra ett ultra ljud inne på Odenplan där fick vi veta att vi var i vecka 17 (exakt vecka 17+3) och denna upplevelse var bland de mest otroliga jag någonsin varit med om, att se det lilla livet ligga där inne. Så häftigt att få se de små tårna och fingrarna. Vi fick veta att det kommer att bli en liten pojke. Var obegripligt att han låg där i min mage, man såg hur aktivt hans hjärta slog och att han rörde sig hela tiden riktigt coolt. Hon som gjorde ultraljudet kom fram till att hans BF datum skulle bli den 20 Maj. Kan faktiskt redan nu känna hur han ligger i magen, ibland blir det som en hård liten bulle som putar i magen så misstänker att det är han som visar upp sig. Men sparkar är svårt att känna.

Veckan efter, vecka 18 så var det återbesök på mödra hon tog resten av proverna som skulle göras och sen fick vi lyssna på hjärtat. Allt såg bra ut och fick veta min blodgrupp 0+, vilket skulle innebära att vi kommer att få en liten guling i Maj, Haha. Han kommer självklart inte att vara gul i huden för alltid utan bara de första veckorna. Nästa besök skulle komma att bli av i början av februari, då vi även ska börja mäta SF-mått och väga oss. Men till detta besök hade jag gått upp ca 3 kilo sedan första besöket, men blir nog en större mage till februari :). Tror faktiskt att jag förstår nu hur det känns när han sparkar och rör på sig. Men kan inte kalla det bubblar mer som puttar från insidan eller som muskelryckningar.

Första ordentliga sparken då jag inte längre kunde tveka om att det var lillem som sa sitt var i mitten av vecka 19, de var helt otroligt och på julaftonsmorgon så fick även Jimmy en liten puff också så nu kan man även känna det på utsidan om man har riktigt tur.  Vi har även fått lite bebiskläder nu av Matte och Bitte (farmor och farfar) men de var mest strumpor men de är ju så söta. Nu börjar det verkligen kännas ordentligt att man är gravid och att det faktiskt finns någon där inne. Moderkakan går precis någon centimeter ovanför naveln jag kan känna den när jag ligger på rygg.

Vecka 20 så började råmjölken att visa tecken då jag en kväll kände mig konstig i dem och klämde lite och då kom det lite genomskinlig vätska. Vart mest förvånad att det kom så tidigt för de är ju ett tag kvar tills någon ska äta av den. Han tar i ordentligt ibland och sparkar ganska långt ner på magen nu speciellt när jag sitter still, har fått för mig att det blir värre då jag pratar så han vill nog att jag ska vara tyst! Kissar börjar bli ett behov på nätterna då jag vaknar ca 1-2 gång per natt nu och måste gå upp och kissa!

Vecka 21 köpte vi vårt första sett med bebiskläder, var ett startpacket från H&M med ”Nalle Puh” på i stl 50, var jätte fint och man började längta på riktigt. En kväll då vi låg och mös i soffan så vart lillkillen som galen och sparkade på Jimmys hand som han höll på magen, var så coolt för hela handen flög upp och ner. Han skulle hela tiden lägga sig under Jimmys hand men de var dock svårt då han är större än Jimmys hand. Haha! Vi som bara skulle bara börja kika på vagnar nu efter halva tiden men när vi hittade en vagn som stämde in hur bra som helst på våra krav kunde vi inte låta bli att åka och titta på den. Den vi hittade var billigt begagnad på blocket och inte så långt härifrån där vi bor så vi åkte så klart och tittade på den. Den var riktigt fin och såg knappt använd ut varken utanpå eller inuti, dock lite solblekt på utsidan men sånt man får ta då det är begagnat. Något som jag hade prioriterat högt med vagnen var att den skulle vara lätt att dra och se snygg ut och denna vagn hade båda plusen så vi köpte den.  Eftersom de var en duo vagn så fick vi även med en sittdel och en liggdel, en skötväska i märket babybjörn och en ståplatta för äldre syskon! Denna vecka hade jag även min första ordentliga sammandragning var inte alls likt dem andra jag haft innan, jag kunde knappt stå upp utan fick hänga på Jimmy som så klart vart orolig, den varade i ca 1 minut sen gick de över och de upprepades aldrig.

Vecka 23. Nu börjar de allt dra i väg i Kg på vågen, tror jag är uppe på 7 Kg extra nu. Magen är väldigt mycket större och har växt ordentligt på en vecka, tycker i alla fall jag. Kläderna jag hade innan kan jag absolut inte ha längre så mina första mammabyxor fick följa med hem denna vecka då jag lessnade totalt en morgon då allt satt så man knappt kunde andas, så efter att jag slängt ut hela min garderob så beställde jag lite nytt större från internet. Vi var även på Ikea och köpte med lite skötgrejer hem till badrummet också men allt läggs just nu i en byrå så man slipper se allt ligga framme och längta ihjäl sig. Denna vecka vart jag klar med Havandeskapspenningen jag skulle söka då mitt jobb är ett riskjobb psykiskt och fysiskt så nu är de bara vänta på resultatet.

Vecka 25 var vi på återbesök hos mödra för 3 gången, hon tog blodprover och allt såg fortfarande jätte bra ut, näst intill perfekt! Denna gång fick vi även börja mäta SF mått, de låg på 24 cm så de var perfekt på kurvan man mäter efter. Lillens hjärtljud var däremot lite för höga men efter ett tag så gick de ner på 153 så då var Bm nöjd. Vi kommer nu att bli kallade var 3:dje vecka plus att föräldrar kurserna drar igång inom de närmsta veckorna.

Vecka 26 så var vi ner till socialkontoret och Jimmy skrev under faderskapspapperna så nu är det klart att han är pappa och vi har delad vårdnad om lillkillen då han bestämt sig för att komma ut. De ända vi nu behöver göra då han kommit är att ringa eller mejla till henne och tala om vilket födelsedatum de blev och vilket bb de vart. Nu har han även blivit lugnare i magen på kvällarna, vaknar inte längre av att han livar runt där inne så de börjar nog bli trängre nu eller så är det jag som vant mig vid hans rörelser.

Vecka 27 så kom våran efterlängtade bilbarnstol som hade varit på vift några veckor. Men nu är den här och den kommer vara super fin i våran bil. Har fått sådan smärta i ryggen nu så jag knappt kan sitta eller ligga ner bara stramar ner i ljumskarna så ska träffa läkaren nästa vecka då de är riktigt jobbigt då jag står massor på jobbet och får ont så fort jag gör något.

Vecka 28 så var det dags för återbesök hos BM för 4:de gången. Jag hade gått upp ca 3 kilo till så totalt 10kg nu och låg på 70kg prick. Sf måttet hade gått upp 4 cm till hela 28cm. Hjärtljuden låg på 153 precis som förra gången. Allt såg med andra ord bra ut och jag slipper fortfarande äta järntabletter då mina blodvärden ser bra ut. Denna vecka var vi på vår första föräldrautbildningsträff de var jätte roligt att se dem andra som väntar barn ungefär samtidigt.  Så nu ska vi ses en gång i veckan i 3 veckor och sen blir det återträffar då våra bebisar är ute. Nu har jag blivit 50% sjukskriven och 100% om två veckor. Nu så har jag även börjat att bli kissnödigare mer på dagarna då jag nästan så fort jag druckit eller ätit måste gå på toa för att tömma lite. Min BM sa sist att man ska försöka hålla sig ett tag så hela blåsan blir uttömt för annars bildas ”kisstenar” i övredelen av urinblåsan och de gör sjukt ont. Så nu måste jag börja hålla mig tills jag känner att de verkligen är dags. Men är inte alltid så lätt, ja brukar tänka att om jag ska ut och gå eller iväg så tömmer jag blåsan innan och sen då jag kommit hem igen.

Vecka 31 så känner jag inte så mycket sparkar längre är mer hela rörelser som gör att magen far åt olika håll. Nu ser man tydligt på utsidan då han rör sig och snurrar runt. Kan kännas lite obehagligt ibland då man inte är beredd på de och hela magen sugs inåt för att sen röra sig åt något håll. Magen börjar bli riktigt stor nu, för att vara min mage och jag ser inte längre mina fötter. Har hamnat i någon slags ”deppform” då jag inte tycker att jag passar i några kläder alls längre och håret behöver en ”makeover” snabbt. Men allt får vänta tills han är ute och jag orkar bry mig.

    
     vecka 12                   vecka 18                  vecka 23                vecka 27           vecka 30