Vecka på vecka rinner iväg och vart tar tiden vägen, rätt var det är så gör han något nytt som får mig att hålla anndan av stolthet. Han är så pass stark i benen att när jag sätter honom upp så ställer han sig hellre upp själv. Han är lite mammig och Jimmy fick kämpa medans jag var borta igår men han är ju faktiskt bara 2 månader man glömmer de så fort för att det känns som om han alltid funnits här, för det är verkligen svårt att tänka mig mitt liv utan honom...

Du kan få vem som helst att smälta :)