Att längta och ha tankarna någon helt annan stanns!
Jag förstår om dem i min omgivning inte riktigt tycker jag lyssnar eller är speciellt närvarande. Men detta är något som jag snart gått igenom i 9 månader och de tar tid att förändras och jag kommer/har gjort en personlighets förändring, jag ska bli en mamma och vissa gillar de andra inte. Man ska inte svika sina vänner eller glömma dem som stöttar en, och de kommer jag aldrig att göra. Idag är dem kanske en handfull stycken men dem betyder mer än alla dem som valt att inte ta att jag ändrats eller valt att få barn. Just nu lever jag som i min egna lilla bubbla och de är nog ofta så med kvinnor som blir gravida att de som finns i bubblan är en själv, sambon och lilla bebis, allt annat hamnar lite utanför och är inte lika viktigt just i denna stund i slutet av graviditeten. Men de är ju så att ibland blir man ner plockad på jorden och måste lägga tankarna åt sidan, de funkar men är väldigt svårt att vara empatisk då man hela tiden flyger till en annan värld med förlossningar, bebis och ett familjeliv. Nå vart vill jag komma? Jo, jag skulle bara vilja be dem om ursäkt som någon gång känt sig ignorerad och åtsidosatt pga av min graviditet och min tankspriddhet. Jag hoppas att ni kan se det från mitt håll som jag nu ser det från erat, att jag just nu lever i en kropp för två där jag delar alla mina tankar med en annan männsika som jag sen ska ge allt jag kan till. Jag och Jimmy kommer vara dem personerna i hans liv som kommer få gå igenom allt han känner och åstadkommer. Den tanken är stor och jag är ledsen att de bara är det som rör sig i mitt huvud och bebis, Hur ser han ut, vem kommer han att vara lik, vem kommer han att bli m.m. Men de är inte långt kvar innan svaren finns och jag hoppas att jag hittar mina vänner kvar för utan er hade det aldrig gått så bra som det gått hittils, och den dagen ni är gravida eller genomgår något obeskrivligt så kommer jag stanna där för er oxå :)
Neej, de var en eller flera tankar som bara ville bli nerskrivna.
Linda, Sofie, Kajsa, Sophie, Marika & Kalle <3
fint skrivet , och jag förstår precis vad du menar! ..
Såg att ni skulle koppla ut airbagen , hur mycket kostade det ??
kram
Du är för go Du
De som inte hajar kan man skita i
Kramiz
Jag håller med dig fullständigt.. Märker redan skillnad vilka som är kvar och inte.
Naaw, vad du är gullig.. Jag känner mig absolut inte åsidosatt, men det kan ha att göra med att jag är i samma sits :P Haha. Vi kommer få det super mysigt i sommar du och jag och Liam.. Hahah.. Jag kan vanka som en pingvin och du kan glatt göra dig av med dina gravkilon :) Puss puss gumman,!
Fint du skrivit. Kan hålla med dig om att man blir rätt tankspridd o mkt fokus på bebis och på vad som komma skall, men det får man faktist vara :) Tror att ens vänner förstår det. Hur är det med dig idag? O söta magen? :) kram!
Nej det är ju så , huvudet är inställt på annat men förhoppningsvis har man så goda vänner att dom förstår .. man får ta igen det sen :) det är en så kort period i livet och vi måste ju passa på att njuta :)
okej ja jag trodde det kostade det dubbla, kasnke får kolla på det där
Jag mår rätt bra nu känner jag :) härligt med sol och härligt med bebismage :)
själv då ??
kram
Jag känner mig inte bortglömd <3
Jag finns här för dig vännen!
Åhh vad gullig du är!
Jag känner mig inte alls åsidosatt, jag tycker du gör helt rätt, det är ju en stor förändring som du går igenom och om man inte förstår det så kan man hålla sig på sin sida ;)
Jag håller mig på din sida!! :)
kramar
Vad fint skrivet och väl sammanfattat! Det är ju det största man kan vara med om, det som du går igenom nu. Man kan faktiskt inte till fullo förstå hur det är om man inte varit med om det själv! Det är kroppens sätt att förbereda sig, att skärma av och göra en tankspridd och bara fokusera på bebisen... Du är snart tillbaka på banan igen, några månaders amningsdimma på det oxå så är du fit for fight igen ska du se... ;) Sköt om dig, hörs, Jessica
Jessica jag tor du mest behöver en telefon som fungerar ;) puss puss kalle
