9 veckor
Jösses vad det händer grejer på 9 veckor. Hon är nu mkt mer med och ler stort då vi pratar med henne. Hon är väldigt stark i nacken och vi behöver inte stödja alls längre, vi tränar på att lyfta upp huvudet då hon ligger på mage och det går kortare stunder.. Händerna har börjat leta sig mer till munnen och håller hon i nått för hon det direkt till munnen.. Häromdagen så skrattade hon till och med för första gången, underbart längtar tills man kan få höra skratt då man busar med henne! Hon är en riktig mammagris knapps så R får hålla henne. Så länge mamma håller så ler hon åt dem flesta men ska dem hålla då är det inte lika roligt länge.
14/7
Idag så har vi hängt nere vid lommarbadet en sväng.. Var ganska mysigt dock så vågar jag inte ta av mig tjocktröjan än är dan livrädd för mjölkstockning.. Men höll oss i skuggan och där var det skönt. Liam sprang mellan vattnet och filten och Novali sov mest. Annars så har Liam mest lekt ute på gården och Novali har hade första hysteriska utbrottet, tror det var magen!?
Nu har vi precis tittar på allsång på Skansen och jag ska snart ta fajten med Liam om att hoppa i säng. Novali sover sen 1,5h tillbax.
Får se vad dagen bjuder på imorgon. Hoppas ni haft en fin dag i solen..
13/7
Idag har varit en toppen dag vi har busat och spelat lite och jag har även hunnit plocka en del hemma, så skönt att få undan all skit.. 15:30 var jag och Novali till BVC för kontroll av hennes navel och vägning.. Naveln såg bra ut skulle försöka göra rent ännu mer på djupet. Lilltjejen går upp bra i vikt idag var hon bara några gram från 4kg så hon har gått upp närmre 0,5kg sen förlossningen så amningen funkar galant!
Efter BVC så åkte vi och köpte en ny cykel till storebror Liam som tyckte sin var för liten och Coop sålde sina cyklar för 25% rabatt så passade på. Nu sitter jag med matkoma i soffan och matar liten medans Liam är ute och testar nya hojen..
Förlossningsberättelse
26/6
18:00 förvärkar börjar dock aldrig regelbundet inte heller så smärtsamma.
27/6
02:27 ringer förlossning första gången för tror något är på g och vill förbereda dem på att det kanske drar igång snart.. Dem har fullt så dem ber mig ringa tillbax om värkarna blev starkare eller mer regelbundna
06:11 ringer till förlossningen igen för jag börjar bli rädd och vill veta hur det ligger till. Jag har ej sovit något pga nervositet så önskar att få komma och få en "sovdos" eller nått då jag ej kan slappna av och då jag vill veta hur långt jag kommit på dessa förvärkar. Dem vill oxå ha in mig på en koll då jag är riskföderska och dem vill ha koll på läget så det inte blir som sist. Det är dock fortfarande fullt på förlossningen säger hon men dem har ett "polrum" åt oss.
Ringer där efter till min mamma som ska få passa Liam så länge.
08:00-09:30 nu är vi inne och jag är uppkopplad på en ctg (en maskin som visar värkarna och hur ofta dem kommer samt bebis hjärtrytm) den visar en fin kurva men tyvärr för sällsynta värkar så det beslutas att vi ska få ut och gå en sväng för att se om det drar igång. Dem ger mig 2 citodon och ber oss återkomma vid 12:00 för en ny ctgkurva.
12:00 - 12:45 vi är nu tillbax och blir uppkopplade på en ny ctg. Den visar ännu mer sällsynta värkar, 1 var 15 min typ. Vi beslutar att åka hem och får med oss 2 doser citodon som ska hjälpa mig att sova lite.
16:00 - 17:30 sover och vaknar av värkar emellanåt. Har ingen tidsuppfattning hur ofta dem kommer men dem börjar bli jobbiga! Jag tar ett varmt bad i hopp om lite lindring.. Det hjälper lite men inte mkt!
17:30-18:30 nu börjar det bli riktigt jobbigt. Värkarna hugger som ett bälte runt magen och att andas igenom är nu omöjligt, jag börjar ta till stönande ljud och kroppen spänner sig när värkens topp kommer!
18:35 Går in till Robin som sitter i vardagsrummet. Jag sätter mig nedanför soffan med överkroppen i soffan och gråter av smärtan då värkarna kommer. Robin beordrar att vi ska åka in. Jag känner mig förvirrad, trött och rädd.. Tänker att det bara är jag som är mesig jag tar en värk till osv..
18:39 jag ringer till förlossning, tar lite tid innan dem svarar, är många som ringer. När dem svarar kan jag nu inte prata alls längre utan värkar kommer ganska ofta och mellan värkarna måste jag vila och andas! Robin får istället prata med dem och hon berättar att dem väntat på oss och sparat ett rum, men är tveksamma på om vi hinner in då hon hör hur jag kämpar mig igenom värkarna. Inte så smart av dem att säga då Robin varit rädd för att förlösa mig själv någon stans.
19:00 vi börjar åka mot förlossningen! Jag har så pass jobbiga och tuffa värkar på vägen in att jag måste hänga i handtaget ovanför dörren för tror jag ska skita ner mig varje gång! Tycker jag fortfarande har "kontroll" på värkarna och går hyfsat att andas/grymta mig igenom dem men dem blir bara starkare och starkare och jag längtar efter lite avslappning..
19:50 framme och väntar på att få komma in på rummet. Så fort en värk kommer vill jag nu krypa ur kroppen.. Letar hela tiden efter något att dra slita i.
20:15 fått komma in på rummet och blir undersökt 4-5 cm öppen är domen och jag för börja med lustgas och får en sackosäck att lägga mellan knäna. Tack gode Gud, äntligen lite avslappning och jag får slappna av lite då värkarna kommer.
20:25 sätter en kanyl för att förbereda om jag skulle önska Eda (ryggmärgsbedövning) senare.. Ber henne att säga till i tid så om jag ångrar mig och vill ha den så finns det chans att hinna få den.
20:35 hon skriver min status på datorn men hinner inte så långt...
20:45 - 20:58 nu går det undan! Börjar grymta och låta som en ko.. Nu jävlar tröck det på och varje värk tror jag att jag ska dö av huggande smärta i hela kroppen.. Spänner mig något sjukt men följer med impulserna att krysta.. Bm ber mig lugna mig, kan ju inte va dags än men hon går och trycker på larmknappen och in kommer mer folk.. Hon ber mig lugna sig medan hon sätter på sig handskar för en ny undersökning. Nu var jag helt öppen och hon är påväg ner i gången. Nästa krystvärk någon minut senare så går vattnet. Kände verkligen hur hinnan sprack och vattnet gick, väldigt speciell känsla. Känner helt klart hur huvudet åker ner "i gången" och jag får lite panik både över smärtan och att jag inte är bedövad där nere som jag velat. För varje värk som kommer så får jag lite panik men samtidigt tänker jag att nu ska hon ut snart får vi se henne. Hör hur bm säger att hon ser massa hår och jag sträcker ner handen för att känna, känner mitt underliv som en strut med något runt hårt i (huvudet), detta ger mig energi att få ut henne men samtidigt ren panik för det bränner något grönjövligt!! Ber dem hjälpa mig men dem lugnar mig hela tiden.. Lutgasen håller jag stenhårt i och känner nu en värk komma bm ber mig börja försiktigt och när hon säger till hålla i och krysta ordentligt. Jag gör som hon säger och jag känner hur den brännande känslan försvinner då huvudet kommer ut och då uppmanar hon mig stt krysta på och då känner jag hur hon glider ur mig och all smärta försvinner på sekunden. Jag släpper lustgasen men känner mig helt borta! Jag missa då hon skrek men jag kände då hon kom upp på bröstet. Robin peppade mig hela tiden men tror det gick för fort för både honom och mig vi han inte reagera sen va hon ute 3450g och 51cm lång.
20:58 den 27/6 är en stund vi aldrig glömmer ❤️
21:00-21:30 kommer nästa personal in som endast läst att jag var 4-5cm öppen, snacka om att dem blev snopna då jag låg där med en bebis i famnen och en barnmorska som flämtar fram att det gick väldigt fort. Personalen skiftar och vi väntar på moderkakan som ska komma ut, den faller ut ca 21:15 och straxt där efter så undersöker dem bristningar och dem konstaterar att jag klarat mig väldigt bra ett stygn behövs enads.
Måste säga att detta var helt klart en drömförlossning och hon är i våra ögon helt perfekt ❤️
Ensiffrigt
Ja nu är det nedräkning på riktigt 9dagar kvar till BF.. Liam är född 8 dagar för tidigt så klart man går och hoppas på att även hon kikar ut tidigare men jag är väl medveten om att jag kan gå över tiden oxå, men det är inget jag önskar. Något jag önskar är lite tecken på att förlossningen är på ingång men Liams small ju bara till så blir väl så kanske även denna gång, håll tummarna!
V.39
Wohoo ännu en ny vecka inleds, vecka 39 och endast 13 dagar kvar.. Eller Wohoo är kanske fel uttryck då jag egentligen vill ha henne i min famn än i min mage. Men det kommer, är bara sjukt hur man kan bli så frustrerad på att inga tecken finns eller att inget händer även om det inte är dags än enligt beräkningar..
Idag ska magen och jag till barnmorskan och mäta oss lite.. Hoppas även på nyheten om att hon har fixerat sig.
Idag ska magen och jag till barnmorskan och mäta oss lite.. Hoppas även på nyheten om att hon har fixerat sig.
Nä nu ska jag kolla några avsnitt av orange is tje new black. Ha en trevlig onsdag.
Snart midsommar
Jajamensan ännu en och förhoppningsvis sista milstolpen innan bebis är här är ju midsommar.. Just nu då jag titta vädret för kommande dagar så är det skrattretande... Jag tycker svala dagar är skönt nu då jag är gravid men midsommar kan väl ändå få ha strålande sol!
Idag ska det va sommaravalutning på Liams dagis och jag hoppas vädret har fel om att det ska börja regna kl 17:00..
Slänger upp en bild på magen oxå den hänger kvar än för er som är nyfikna 😜
V38
Helt ofattbart att vecka 38 redan är här.. Jag kan kanske inte säga att tiden går fort även om jag önskade MEN om jag tänker tillbax på den där novemberdagen då jag trodde att jag haft magsjuka i 1vecka men bestämde mig för att göra ett test så måste jag endå säga att tiden har gått fort!! Nu är vecka 38 här och hon är färdig att komma när hon känner sig redo, vi är mer än redo för henne! Varje dag försöker jag känna efter om jag känner något som antyder på att förlossningen ska starta, än har jag inte känt nått men det kan vända snabbt.
Snart håller vi i dig och kan pussa på dig hela dagarna 💜
Äntligen juni - vår månad
Även om jag är hemma så springer tiden iväg.. Jag har börjar göra lite hårspännen som jag sysselsätter mig med.. Liam har varit dålig i 3 dagar så han har fått stanna hemma från dagis.. Han tycker det är skit pest då mamma inte orkar busa med honom hela tiden! Han hostar och snorar men inge feber men energi finns!! Jag gör mitt bästa men räcker inte alltid..
Magen mår fint gick in i vecka 37 idag. Försöker känna efter om man känner nått som kan tyda på att det närmar sig men här är det så lugnt i kroppen än så dröjer nog ett tag till iallafall. Men tycker hon kan komma snart för börjar bli otålig och alla längtar vi så.
85% färdig
Tänk om 42 dagar kanske vi håller i henne. Sjukt att tänka så när man idag inte ens vet hur hon ser ut. Jag har börjar drömma massa stressande och konstiga drömmar, antar att det är för att jag på ett förvirrande sätt känner mig redo men samtidigt inte.
Imorgon knackar vecka 35 på dörren och magen har sjunkit ännu mer. På morgonen kan den va lite högre upp men ju mer dagen går så känns det som om hon ska ramla ner mellan knäna på mig. Slemproppen har släppt i omgångar men den har släppt till och från hela graviditeten men ibland kommer lite blod i så misstänker att nått ändrats där nere oxå eller att det är att hon fixerat sig kanske.
Hur som helst så längtar vi efter att pussa dem små kinderna.
V34
Det börjar närma sig inleder v34 idag och 48 dagar kvar till BF.. Vad tror ni när kommer hon titta ut?
Jag har blivit otroligt trött igen och foglossningen är kämpig just nu så magen gör att man svankar lite som en anka. Men är bara att bita ihop och tänka att det är värt all smärta i världen för det man får i slutändan.
Nä ska sova nu ska nämligen på behandling imorgon så måste va lite utvilad då.
Avslutar med en bild på dagens mage 😄
50 dagar kvar till BF
Tyckte nyss det var 100 strecket nu är vi redan nere på hälften. Denna vecka har jag massor att fixa med då jag har en plutt som ska firas i helgen så tänkte faktiskt försöka baka lite till det. Jag är ju ingen mästare i köket direkt så ska bli spännande att se vad jag lyckas få ihop som går att bjuda på.. Har bjudit över vännerna att hjälpa mig.
Igår tog Mickis och jag en roadtrip för vi skulle hämta våra nesten till bebisarna. Haha vi åkte faktiskt fel då vi satt och babbla på så mkt så missade avfarten där vi skulle av så fick åka en liten omväg men det gjorde inte så mkt då fick vi mer tid att umgås. Väl framme så fick vi äntligen våra nesten och det var helt klart värt väntan för dem var otroligt fina :)
Kommer hon sova fint i.
80% färdig
Innan tycker jag tiden har gått fort men nu känns det som om den tagit tvärstopp! Imorgon går vi in i v33 (32+0) och redan 80% klart. Men denna vecka har gått segt som tusan märks att det börjar närma sig, slutspurten kvar!
Idag var det iallafall ett bm besök som stod på schemat. Allt såg bra ut och hon fortsätter att följa mittlinjen på kurvan. Mitt blodsocker låg på 5 så antar att det var bra för hon sa inget om det.. Vi gick igenom mitt förlossningsbrev och hon tyckte det var riktigt bra och tydligt.. Hon fråga om hon fick spara ett ex som visningsex för andra mammor som vill skriva så antar att det var ett bra betyg..
Hon visade mig även vad som hände då Liam föddes då han roterade fel i mitt bäcken och hur dem ska rotera sig ut.. Fick en lite klarare bild på att det kanske inte bara var mitt fel att han inte kom ut utan att han hade behövt hjälp oavset för han fastnade.. Hon gick igenom fontanellerna på huvudet och förklarade hur dem kommer följa bebis bättre denna gång via dem.. Kändes jätte bra :)
Nästa gång jag ska dit är i vecka 36 :)
Längtan och oron
Sitter och tittar på greys anatomy.. Det är massa bebisar som föds i denna serie och jag har väl inte tänkt så mkt kring det innan MEN idag, IDAG så känner jag bara att jag oxå vill ha min bebis! Kom som en våg som sköljde över mig med känslor och tanken slog mig att det faktiskt inte är så långt kvar.. Det är inte långt kvar tills vi har henne på utsidan och kan gosa hur mkt vi vill!
Samtidigt känns det som om jag slits åt två håll.. Jag vill ha henne här men kan inte undgå att hon ska ut innan dess.. Jag är orolig för vad som kan hända under förlossningen. Jag vill inte föda ut ett barn vars hjärta har stannat igen och känna den panik som jag kände då dem slet ut honom och sprang ut ur rummet. Det är inte smärtan jag är rädd för utan riskerna!
Men ska försöka lämna den oron till personalen och fokusera på allt gos och pussar jag kan ge henne då allt är klart.
Här är Liam ca 1 vecka gammal och man ser tydligt vart sugklockan satt på hans huvud då läget blev allvarligt... Men min prins klarade det och jag är så otroligt tacksam för det.. Älskade unge ❤️
Härliga söndag
Idag har solen legat på och medans karln jobbar så har jag emellanåt hängt på balkongen i solstolen..
Igår var jag på Hugos dop, var super fint och massa go fika bjöds det på. Men vilken stress det var på morgonen då jag testade det jag hade tänkt att ha och insåg att det var alldeles för litet med den magen jag fått.. Så i panik så fick jag gå hem till mamma och rota fram ett linne..
Så här såg tröjan ut på som jag tänkt ha.. Haha inte så snyggt!
Hoppas ni haft en fin söndag i solen ☀️
